Publishing of a censored comment II

In the Swedish blogosphere, I have repeatedly stumbled across comments by one “Nymnchen”. She almost invariably goes on my nerves, because she has the very unfortunate tendency to try to lecture others from a position of deep ignorance and repeatedly proved weakness when it comes to reasoning and critical thinking. (One of the most extreme examples of the Dunning–Kruger effect^w that I have ever encountered. Note that I actually enjoy and feel that I profit from discussing issues with intelligent, informed, and well-reasoned disagreers—Nymnchen is none of the three.) So in her latest comments on an old Swedish blog^e: Here a new debater asks for clarification concerning some claims about the contents and conclusions of a few academic papers that she cites in favour of her position. None of the questions were in anyway inappropriate. Furthermore, with Nymnchen, there is more than a fair chance than the research she cites does not actually back her position.

Her responses contained very little of constructive character, but did contain a long rant about how presumptuous it is for a layman to question a published paper… (A rant, through which she, unsurprisingly, proved herself to be ignorant about science.) I posted the following (regrettably, censored) reply:

@nym[n]chen

Oavsett ditt sista inlägg ser jag mig tvungen till följande svar, framförallt då jag från tidigare debatter har intrycket att din egen förståelse av god forskning och kritiskt tänkande inte ger dig rätt att kritisera andra:

Din argumentation när det gäller forskning är i sig på gränsen till oseriös. Helt säkert finns det ingenting att invända mot att en lekman framför synpunkter och ställer frågor. Skulle dessa vara naiva, då räcker det ju med att förklara varför.

Hur det förhåller sig med kvaliteten i just det här fallet kan jag inte säga. Generellt sett är dina utsagor dock av begränsad giltighet (och med tanke på vad Johan frågade verkar de orättvisa). Betänk tex att:

o Det finns inkompetenta i alla branscher, inklusive forskning.

o Även goda forskare kan falla offer för önsketänkande, ”confirmation bias”, och liknande.

o Områden som tex socialvetenskap och nationalekonomi har ofta problem med en ideologisk komponent som inte alltid undantrycks tillräckligt.

o Det finns många papers som har gått igenom peer-review och likväl senare visat sig vara felaktiga eller, i vissa fall, innehållande direkta klumpigheter. En rätt vanlig attityd är att den verkliga peer-review följer efter publicering, när inte bara en eller två, utan hundratals ”peers”, kan ge sina synpunkter.

o Det är inte ovanligt att det finns flera papers, alla antagna för publicering, som har olika uppfattningar. Det förekommer tom att resultat publiceras som är i stark kontrast mot ”scientific consensus”, tex undersökningar som visar på positiva resultat för homeopati.

o Även när forskningen är korrekt är det mycket, mycket vanligt att bloggare, journalister, politiker, ody., tyder forskningen på ett sätt som inte forskarna själva skulle stödja. Likaså att de rapporterar forskningsresultat utan att ange betingelser och antagande som forskarna skulle se som kritiska.

(In short: Nymnchen should be very careful about criticizing others. Publication does not make a paper the absolute truth [and here is why]. Even when the research is correct, there is no guarantee that the interpretations made by a blogger/journalist/whatnot are supported.)

Advertisement